Dagarna gar

Nu har det snart en vecka forflutit har i ett varmt Tanzania.
Ibland ar det en oerhort tryckande varme. Det ar inte sa skont.
Den har veckan har jag mest akt runt med Charles i hans bil, besokt diverse folk och akt mellan kyrkor. 3 begravningar har det varit dar jag suttit med och iaktagit. Nagot man inte ar van vid ar att kistan oppnas nar avskedet ar. Da som alla de anhoriga och de som ar dar ska ga runt kistan och titta pa den dode. Det kanns lite underligt, men samtidigt kanske bra. Vi i Sverige ar ju inte vana att se doda manniskor. Manga har kanske inte sett en dod under hela sitt liv.
Idag har jag varit pa en korfestival. Kvinnokorer fran forsamlingar runt omkring deltog med sanger. Det var kul. Men det tog lang tid. I 5 timmar satt jag pa en hard stol. Nar korerna hade sjungit fardigt skulle nagra personer saga val valda ord. Det var meningen att en prast skulle saga nagot pa 2-3 minuter, istallet holl hon pa i 15 minuter. Det kanske ar sa, nar vi praster far en mikrofon i handen, da maste vi saga nagot. Fast det verkar ju vara sa med afrikaner ocksa. De pratar garna, och mycket, och lange. Dessutom inte sa kul nar jag inte forstar speciellt manga ord swahili.
I morgon ar det en stor gudstjanst, sammanlyst i ett helt distrikt (kontrakt). Da ska vi svenskar ocksa vara med i liturgin. Jag har forstatt att jag och Lotta pa nagot satt ska bli installerade som praster har i stiftet under de veckorna vi ar har. Ska bli intressant.
Jag saknade nog midsommarfirandet igar. Har var det som en vanlig dag. Men jag kommer nog fa tillfalle till fler midsommrar i Sverige.